Många frågar oss varför vi spelar i ett dansband. För oss är frågan lite märklig. För en del av oss kan det kanske ses som ett musikaliskt skutt från vad vi sysslat med förut, lyssnat på förut eller dansat till förut. Men för oss är det självklart, och det blev en självklarhet så fort idén om att starta ett dansband kom upp. Dansband handlar, för oss, om det goda i livet. Det handlar om möten, människor, kaffe och mazariner. Dansband är en form där vi tar till vara på dessa saker som om de vore kryddor. Vi vill se vad som händer när man blandar det ena med det andra.

Vi får frågor av journalister om vad vår plan är för att bli stora. Vi är redan stora, Klas-Ingelaz är en stor del av våra liv och ger oss möjlighet att möta en massa andra människor. Vissa börjar kanske fundera på våra texter och vill prata lite med oss efter att vi spelat. Någon annan kanske bara tycker att det är fina toner och får lust att dansa några låtar. Någon annan kanske tycker att vi inte är så märkvärdiga. För oss handlar inte möten om att alltid möta så många som möjligt. Klas-Ingelaz ger oss möjlighet att vara i en miljö där vi tillsammans utforskar alla oskrivna lagar och där andra är välkommen att delta.

Att spela dansbandsmusik och föra ut tankar vi tänkt och diskussioner vi haft är en befrielse. Klas-Ingelaz har inte en tydligt bestämd politisk linje. Vissa kallar oss för queer-dansband. Andra kallar oss ett punk-dansband. Vi är ett dansband som vill peta på normerna lite, skaka dem och se om de håller, smaka på dem och se hur de smakar. Vi vill se om de verkligen passar oss.